Vilken renhet kräver standarden, varför är den så svår att hålla, och vad bidrar ett specialiserat laboratorium med? Här besvarar vi de frågor som anläggningsägare, projektörer och inköpare oftast ställer till oss.
Bränsleceller är känsliga för föroreningar. Redan spår av vatten, svavelföreningar, kolmonoxid, ammoniak, oljor eller partiklar kan sänka prestandan och ge bestående skador på cellstacken. Gränsvärdena ligger därför i storleksordningen enstaka delar per miljard – en nivå som bara kan styrkas mättekniskt.
Analysen visar om vätgasen uppfyller kraven i ISO 14687 och DIN EN 17124 för fordonstillämpningar. För anläggningsägaren är det belägget dubbelt viktigt: det säkrar en tillförlitlig drift av fordonen – och det dokumenterar den levererade kvaliteten om en skada skulle inträffa.
Sedan 2021 är vi specialiserade på vätgasanalys enligt ISO 14687 och DIN EN 17124. I Berlin driver vi ett av Europas modernaste laboratorier för ändamålet, och med våra två mobila laboratorier provar vi vätgasens renhet på plats i hela Europa.
Vi tar även hand om provtagningen: vi tillhandahåller professionella provtagningskit och lämpliga provbehållare och sköter på begäran hela transportlogistiken. För produktionsanläggningar projekterar och installerar vi dessutom processövervakningssystem som bevakar gaskvaliteten dygnet runt.
Mellan 2022 och mitten av 2026 har vi upprättat 804 provningsrapporter för omkring 80 kunder. 732 av dessa prover kan bedömas mot ISO 14687 – och 44,7 % av dem klarade inte minst ett gränsvärde.
Siffran ska läsas med försiktighet. Den är inget genomsnitt för europeisk vätgas, utan resultatet av ett provningslaboratoriums arbete: vi kallas ofta in när ett problem redan misstänks – och därefter flera gånger, tills det är åtgärdat. Det som säger något är därför mindre den absoluta nivån än jämförelsen mellan anläggningstyperna, eftersom samma laboratorium där har använt samma metoder.
0 %60 %
732 prover som kan bedömas enligt ISO 14687, av 804 provningsrapporter, 2022 till mitten av 2026.
Mönstret är entydigt: ju längre från produktionen ett prov tas, desto oftare ligger det utanför specifikationen. Vid elektrolysörer är det 21,4 %, vid trailrar 53,6 %. Vätgasen som lämnar elektrolysören är godkänd – det som kommer fram efter transport och mellanlagring är en annan produkt.
I alla anläggningstyper är vatten den vanligaste orsaken. Vid trailrar tillkommer kväve (28,8 %) och syre (19,2 %); förhållandet mellan dem pekar på restluft. Katalysatorgifterna – kolmonoxid, svavel, ammoniak och halogenerade föreningar – ligger nästan överallt under tre procent. De är sällsynta, men de skadar bränslecellen irreversibelt.
Andel avvikande prover vid vätgastankstationer. Värdet för 2022 bygger på 19 prover, värdet för 2025 på över 270. Året 2026 är ännu inte fullständigt.
Och den uppmuntrande sidan: vid vätgastankstationer har andelen avvikande prover sjunkit från 86 % år 2022 till 3 %, samtidigt som antalet prover ökat kraftigt. Det är inget bevis – kundkretsen har också förändrats under åren. Riktningen är dock omisskännlig och stämmer med vad anläggningsägare berättar: när de kritiska punkterna är kända och kontrolleras regelbundet sjunker andelen.
Problemet är därmed hanterbart och utgör ingen principiell gräns för tekniken. Det löser sig dock inte av sig självt, och kontinuerlig mätning av alla komponenter vid varje överlämningspunkt är inte ekonomiskt möjlig. Kvar står ett riskbaserat övervakningskoncept: mät där risken finns.
Hittar ni inte er fråga? Skriv till oss – vi svarar personligen och lägger gärna till frågan här.